Folkmordet i Gaza

Det är inte försvar. Det är förödelse. Fråga dig själv, hur många fler sjukhus måste bombas? Hur många fler journalister, läkare och hjälparbetare måste dö innan vi kallar detta för vad det är? Israel hävdar att man riktar in sig på Hamas, men omfattningen och metoden för denna attack visar på något annat, nämligen kollektiv bestraffning. Det är ett krigsbrott. Och ändå fortsätter bomberna att falla.

Ännu mer groteskt är hyckleriet. Vi sörjer med rätta förlusten av israeliska liv den 7 oktober, men när det gäller palestinska liv försvinner plötsligt empati. Plötsligt är civila dödsoffer bara kollateral skada. Varför är ett liv mer värt än ett annat? Och låt oss vara tydliga, det här handlar inte om Israels rätt att existera. Det handlar om en regering som just nu begår grymheter ostraffat, med stöd av miljarder i militärt bistånd från USA, tystnaden från europeiska ledare och en mediarapportering som alltför ofta vänder bort blicken.

Det finns ingen militär lösning på detta. Inga bomber kommer att bringa fred. Det denna krig leder till är mer trauma, mer radikalisering och mer hat. Så ja, det är dags att avsluta detta krig. Det är dags för vapenvila, för ansvarstagande och för något vi inte sett på decennier: rättvisa.

Ni har utsatts för ett av historiens största brott. Folkmord beskrivs som det värsta av alla brott, och det finns en anledning till det. Med vapen och stöd från våra regeringar i väst har den israeliska staten försökt utplåna ert folk.

De har förstört era hem, era sjukhus och era skolor. De har mördat era läkare, sjuksköterskor, ambulanspersonal, hjälparbetare och journalister. De har utrotat hela släkter och raderat dem för alltid från ert folkbokföringsregister.

De har mördat tiotusentals av era barn, oavsett om de sov i sina sängar, åkte i bilar eller vistades i skyddsrum eller lekte på gatan. De har använt ert folk som måltavlor. De har medvetet svält ut er. De har undanhållit er de grundläggande livsnödvändigheter som krävs för överlevnad, vare sig det gäller modersmjölksersättning eller medicin.

De har våldsamt fördrivit er otaliga gånger. De har lämnat er alla traumatiserade, efter två års daglig förnedring, bomber som faller över er, kulor som skjuts mot er. Ni har undrat varje dag om det kommer att bli er sista.

Ni har alla lämnats sörjande, efter att ha förlorat nära och kära, föräldrar, söner, döttrar, syskon, mor- och farföräldrar, älskare, kära vänner. De fasor ni har utsatts för överstiger vår föreställningsförmåga. Men precis som andra offer för folkmord under vår arts mörka förflutna har era plågoandar misslyckats med att utplåna er. Ni har visat att existens är motstånd. Er anda, er beslutsamhet har inspirerat så många människor över hela världen.

Och en dag, det är min fasta övertygelse, kommer ni inte bara att befria Palestina, ni kommer att befria oss alla. För ni har öppnat ögonen på människor över hela världen för det onda som våra egna härskare och våra medier är kapabla till. Om de har ljugit för oss om detta, vad mer ljuger de om?

Och om de kan göra detta mot det palestinska folket, vem blir då nästa? Det är vårt ansvar som medborgare i länder som har orsakat sådant skräck och lidande för ert folk att fortsätta att utöva påtryckningar på våra egna regeringar för att de ska sluta underlätta de brott som begås mot er. Och vårt löfte måste vara att vi aldrig någonsin kommer att ge upp er.